IRL Kalmar 2014

Ann-Charlotte och jag åkte söderut på torsdagen och stannade hos min mamma i Oskarshamn över en natt.

Ni kan se hur glad hon blev över besöket. Mamma och Ann-Charlotte kommer från samma lilla ort, Barnarp, utanför Jönköping, så trots åldersskillnaden hade de mycket att tala om.

På fredagsförmiddagen körde vi vidare mot Kalmar, men vi tog kustvägen och stannade till både i Påskallavik och Timmernabben.

Trots våra avstickare var vi först till Svanen och satte oss i lobbyn. Min bror kom på visit och lät sig fotograferas utanför det rum han bott i när stället var elevhem för teknister.

Källströmsgården Påskallavik
Gabrielverken Timmernabben
Timmernabben
Vi tröttnade förstås på att sitta i lobbyn och hungriga blev vi.
Solen sken och vi bestämde oss för att gå in till centrum och äta. Avståndet var 1.5 km stod det på en skylt. Det klarar vi, tänkte vi glatt.

Vi borde ha tittat på himlen åt andra hållet. 

Lagom vi kommit fram började det regna. Inte så farligt till att börja med och vi hittade ett bra matställe och fick god lunch.

Problemet var att det inte slutade regna! Vi fick lov att traska tillbaka i regnet och blev genomböta, utifrån och in.

Sålunda halvdränkta kom vi in i foajén där det kommit flera samtalare. Vilken entré.

Vi fick vårt rum och kunde installera oss.

Bilden tog A-C med sin mobil när jag kom inom dörren till vårt rum.

På kvällen åt vi hämtpizza i vandrarhemmets kök. Det blev en tidig kväll.
På lördagsmorgonen samlades vi för gemensam promenad in till centrum. Mia och Bosse försvann på geocach-jakt, men jag har ont i knäna och kände inte för att följa med på såna äventyr.

I stället promenerade vi i sakta mak till domkyrkan och tittade på den tills det drog ihop sig till barndop och vi gick ut.

Undet gårdagens vattenfallspromenad hade mina jeans förvandlats till skurtrasor, men då fick jag låna ett par byxor av Mia. Nu kände jag att jag behövde lite nya kläder och Eva, Christina och jag ekiperade oss på Rågårds.

Medan vi var i affären tog de andra en paus på en bänk som lämpligt nog stod utanför.


Det regnade inte men det blåste starka och inte speciellt varma vindar, vilket syns på Eva och Anita.

Dags för förmiddagskaffe. Detta intogs på anrika konditori Holmgrens, till allas belåtenhet.

Så blev det dags att promenera bort till Kalmar slott för en guidad visning.
Den började ett, så vi hade tid att stanna och fotografera på vägen.
De som varit på andra äventyr stod och väntade vid vindbryggan.

Eva, Mia, Bosse och Christel
En duktig guide, klädd i medeltidskläder, ledde oss runt på en timmes visning från fängelsehålor till sovgemak och gästabudssalar.

Vi hann få en titt på slottskyrkan också, innan där skulle bli bröllop och vi fick gå.

Stationen och domkyrkan fotograferade genom slottets gamla handgjorda fönster.


 

Christel vilade benen vid tronens fot.
 
 
 

Mia sitter på muren vid stadsparken

Marie är ung och stod och vilade och Christina hade egen sittplats med sig.

Efter slottsbesöket kändes det som en väldigt lång väg tillbaka till Svanen. 

Vi traskade tappert på och de båda bilderna nedan är från den promenaden. Båda bilderna är tagna från samma punkt. Jag önskade så att jag hade kunna zooma mig sjäv dit.

Men vi fick vackert promenera i solskenet och motvinden.
Vi kom lyckligt och väl tillbaka till våra rum och kunde sträcka ut oss och vila nästan två timmar innan det var dags att promenera tillbaka in till stan.
Kerstin J, som fick förhinder att själv delta, hade bokat bord åt oss på restaurang Zorba där det serverades en buffé som var både synnerligen rikhaltig och god.
 
 

Vi stoppade i oss efter bästa förmåga och förstås alldeles för mycket, men gott var det.

Ragnar och Christina hade åkt taxi till restaurangen och taxin tillbaka fick Ann-Charlotte och jag dela med dem. Det var så skönt för mina knän.
Vi kom alltså först tillbaka och från rummet tog jag smygbilder på när de andra kom. Jag kände mig som en riktig paparazzo.
 


Utanför svärmade knotten.


Mina nya kläder. Tröja, jacka och halsduk.

När alla var tillbaka samlades vi alla tio i Mias enkelrum och illustrerade på så sätt ordstävet: Finns det hjärterum, finns det stjärterum!

Plats för nästa års IRL diskuterades livligt och det blev oavgjort mellan Falun och Stockholm. Eva och jag som förordat Åbo, sa oss vara öppna för bestickning om någon ville ha vår röst. 
Funkade inte. Istället har avgörandet lämnats till dem som inte var närvarande.

Söndagsmorgon och avresedag.

Vi gjorde oss ingen brådska utan åt frukost i lugn och ro. Anitas buss skulle avgå vid 11-tiden och Ragnar, Bosse och Christel skulle med ett tåg som gick ungefär vid den tiden.

Jag skulle iväg en sväng och titta på min brorsdotters nya hus alldeles utanför Kalmar innan A-C och jag for norrut igen.


Lämna nyckel, säga hej då. Eva i foajén.

A-C och jag åt lunch i Tindered och tog en glasspaus i Norrköping. 
Vi var hemma vid halv sex. Båda väldigt nöjda med vår resa.

Hela gänget fotograferade av en flicka ur personalen med Mias kamera.